K2

Det nya universitetssjukhuset binder samman Stockholm med Solna och Karolinska Institutet med institutionerna vid Brunnsviken. Gatorna som fullföljer stadens nät och parkstråket gör den stora anläggningen till en del av den växande staden. Svepande linjer gör komplexet till ett karaktärsfullt landmärke såväl före som efter en överdäckning av Norra Länken.

Huvudentrén ut mot Solnavägen blir ett centrum för området, en plats som inte bara sjukhusets besökare och anställda kommer att söka sig till. Här finns en mångfald av butiker, restauranger och caféer i direkt anslutning till intima uteplatser, mediatek och aula.

Stora rum under de lutande taken av glas ger sjukhuset en generös och öppen karaktär, vilken följer med in i de inre delarnas ljusa och öppna stråk. Det blir därmed lätt att hitta i husen, som överallt har nära till trädgårdar och utsikter. En generell struktur gör husen enkla att förändra och effektiva att driva. All energi kan produceras på plats med minimal miljöpåverkan.

Texten ovan är skriven av det tävlande teamet.

Juryns omdöme

Förslaget har betonat den öst-västliga axeln i det gröna stråk som länkar samman sjukhusparken med KI:s område och som blivit ett huvudmotiv för sjukhusets organisation. Sjukhusbyggnaderna har getts en sammanhållen och särpräglad arkitektonisk identitet som förstärks av de stora glasprismor och glastorn som vetter mot Solnavägen. Juryn ifrågasätter dock det valda arkitektoniska uttrycket som identitet för sjukhusets verksamhet.
Ingen verksamhet har placerats på västra sidan om Solnavägen och sambandet med Karolinska Institutet förblir i stort sett oförändrat.

Just sambandet mellan sjukvården och forskningen är förslagets stora brist. Verksamheten är i sig väl strukturerad med funktioner horisontellt och programområden/teman vertikalt placerade, en struktur som underlättar interdisciplinärt samarbete, processorienterat arbetssätt och sjukhusgemensamt resursutnyttjande. Uppdelningen av sjukhuset i en del för sjukvård och en för forskning, med kommunikation endast i några våningsplan, medför dock mindre bra samband mellan forskningscentrum och sjukvård.

Huvudentréns placering gör att det interna rörelsemönstret inom sjukhusområdet är komplicerat och svårt att överblicka. Publika och professionella zoner är endast delvis åtskilda, utom på plan 3 som reserverats för sjukhusinterna kommunikationer.

Huskropparnas mått ger bra inflöde av dagsljus och god kontakt med omgivande natur, men resulterar också i relativt små vårdrum som försvårar övervakning.
Flexibilitet och generalitet bedöms som mycket goda.
Driftekonomin för verksamheten bedöms bli god.
Förslaget att skapa ett helt oberoende försörjningssystem som inte är kopplat till externa nät bedöms ännu inte möjligt eftersom det medför att man på egen hand måste skapa ett dyrbart system med hög redundans.

>